Kåseri. Möten längs min väg.


Tänk så många stigar jag vandrat längs här i livet, där jag efteråt upptäcker att jag inte lagt märke till det vackra i dem som jag möter.
Människor som är unika och speciella precis som jag är, som har något att lära mig genom sitt sätt att se på omvärlden. Ibland lyssnar jag inte just då, för jag har fullt upp med allt annat runt omkring mig som sker. Men efter ett tag kan jag förstå vad personen menade och att de hårda orden egentligen inte var något annat än uttryck för sorg och förtvivlan.

Det är lätt att vara efterklok och vilja vrida klockan tillbaka till just det ögonblicket för att få det som gjorde ont osagt, men livet har lärt mig att ältande gör mer skada än nytta och jag förlåter istället mig själv och går vidare längs min stig.

Jag tänker att nya avtagsvägar är naturliga i mitt liv. När jag tar ett beslut formas nya vägar som kantas av andra utmaningar, sorger och problem.
Saker som ska lösas, saker som måste läras och saker som gör att jag vid slutet av avtagsvägen har blivit en ny och starkare individ med nya erfarenheter.

För jag tänker att allt här i livet har en mening, det finns förbestämt att jag ska göra nya erfarenheter och möta människor som får mitt hjärta att klappa extra varmt för dem.
Det finns förbestämt att jag ska möta erfarenheter där jag ändå kan känna mig glad och tacksam för att jag är jag och har det jag behöver.

När jag ser tillbaka på vänskapen vi hade, så är det med värme i hjärtat som jag alltid kommer att minnas Dig. Din entusiasm och livsglädje och hur Du fanns för mig när jag behövde det som bäst.

Ha en skön söndag!

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s